And burn your bridges down

Gårdagskvällen var en emotionell vandring mellan himlen och helvetet. Hur djupt man nu kan gräva ner sig och hur mycket man kan bryta ner, varenda känsla, tills det enda som återstår är stoft. Och du ser ingenting, för du står bara i mitten och låter tiden passera. Hur nu allt kan kännas så rätt och samtidigt så fel och broarna aldrig bräns. När dom bara står och svajar och aldrig brister, kämpar sig kvar för att inte slås i marken. Som om det gör mindre ont, och sväva ute i periforin. För vad gör vi om någon förblöder? Vi försöker rädda livet, I guess...

Your face has fallen sad now

For you know the time is nigh

When I must remove your wings

And you, you must try to fly.