Hi mrs Lovett

Mörkret träder fram. Snön föll idag. Halloween, strax. Vet inte om jag ska skratta eller gråta egentligen. På lördag ska vi på Haloweensittning för hela slanten. Min och Linas idé var att klä upp oss lite "Sweeney Toddiga" som vi så vackert utrycker det så idag så provade vi lite utav våran outfit. Jag kom på den ultimata frisyren för att se ut som Mrs. Lovett, Lina övade på den onda blicken (hmm). Det blev väldigt bra. Nu ser jag fram emot lördag. Vi får se hur många som känner igen oss.

Rödvin och paj på lördag?

I sökandet efter mening

En dag till ända och snart början på en ny. Nu träder vi in i hösten, vintern, mörkret. Idag höll jag på att få panikångest igen, jag har alltid trott på mig själv som en stark människa som klarar allt jag vill, men nu känns allt på svaj. Jag har verkligen börjat tvivla på hur mycket jag klarar, eller kanske snarare hur mycket jag ska låta mig själv klara. Plugget är tufft, och mellan varven känner jag mig totalt hjärndöd. Det funkar liksom inte, jag klarar liksom inte pressen av att inte klara allt på en gång. Jag tar det så personligt och hårt på något vis och trycker ner mig själv. Det sker allt oftare att jag bara vill springa därifrån och gråta. Sen kommer chocken.

Jag har liksom svårt att finna mening i vardagen när drömmar känns alltför avlägsna. Det är som att jag använder fest, shopping och internet som något slags substitet för det jag egentligen vill, jag mår bra av det för stunden. Men den varar inte länge. Och vid vidare eftertanke tycker jag det känns så otroligt meningslöst. Att allt man gör är festa, shoppa och titta på tv. Jag har alltid haft saker att lägga min själ i, förut var det hästarna, nu vet jag inte vad det är (jo, jag vet att det är segling.. men än är det långt till sommaren..). Så vad gör jag istället? Gräver ner mig i något själsligt djupt tillstånd och ser någon sorglig film, jag tror det tar mig någon annanstans för en stund. Eller så blir jag kär i historien om den lilla grabben kallad James Dean och hans korta bitterljuva liv med tragisk utgång. En komplicerad, sårbar och känslig men otroligt begåvad ung man som inte blev äldre än sina få tjugofyra år. Jag har liksom blivit konstigt kär i honom. Eller så är det bara så att jag blir så djupt berörd av tragiska bitterljuva historier. Jag tycker det är vackert på något sett jag inte själv förstår. Och sen vill jag bara dö ung...

Vi vill väl egentligen alla bara finna kärlek, finna mening, finna hopp. Jag vet inte ens vad det är. Jag har en bror jag inte förtsår mig på. Jag vill egentligen bara lära känna honom. Men han vill inte känna mig. Det finns nog inget jag blir mer frustrerad över än när jag inte förstår mig på människor. Det gör ont i mig.

Jag vet inte om jag är svag eller stark eller bara på fel spår i livet. Kanske är det bara ödet som skriker till mig: "köp dig en båt och ge dig iväg nu......"

Det är kanske min mening. Det kanske faktiskt är min mening. Ödet kanske skriker på mig och jag lyssnar inte tillräckligt noga.

Jag kämpar tills julen så får vi se. Jag skiter i skolan ikväll, nu ska jag lägga mig ned och läsa min två nya böcker om James Dean och en om en Världsomsegling. Det var länge sen man läste något annat än medicin och omvårdnad, men inatt ska jag unna mig de.

Det här vara bara från hjärtat. Godnatt.

Det finns bra dagar, sen finns det dåliga.

Och det här är inte en dem bättre. Inte för att verka bitter men, det började med att jag försov mig till första föreläsningen, och inte nog med det, så försov jag mig till den andra också. Och efter min inte alltför bästa sömn så känner jag mig, trött, jäkligt trött. Dessutom har jag ont i ryggen. Hej Sandra 85 bast. Får väl se om jag kommer iväg o solar lite med Lina sen så kanske man piggnar till lite. Usch usch usch usch, wake me up now...

Artwork

Senaste veckan, veckornas kreativa skapelser på James Dean & Marilyn;

Helgen

Jag vet inte om det finns någon bra logisk förklaring till att jag genom åren blivit kallad "ångest". Idag har jag en ångestdag igen, eller jag kanske snarare haft lite av en ångesthelg. Jag har den bästa av förmågar att skapa stor ångest utav minimala situationer. Det är min egna teori.

Jag har i vilket fall ändå haft en bra helg. Brorsan och diverse anhängare har varit här fre-lör. Det har varit kul, ombytligt, förskräckligt. Blandat helt enkelt. Båda mina tjejor har varit med hela helgen också, och det har varit toppen. Vi börjar bli ett bra gäng nu. Det var länge sen jag var så här sliten iallafall..

Vilse.

Idag satt jag och min gode vän Hanna och pluggade hela dagen, till klockan 12 på natten. Vi gick vilse någonstans djupt ner i Immunförsvaret. Efter diverse dektektivarbeten hamnade vi vid ormgift och rättsmedicin för läkarlinjen. Sen kom vi inte ihåg vad vi höll på och plugga egentligen....

Vilse någonstans, djupt, djupt, inne.

Stockholm, Stockholm, världens stad.

Nu har jag varit en sväng i Stockholm i helgen och vilat upp mig efter diverse missöden förra veckan. Förra veckan var ingen bra vecka, praktiska examinationen gick åt helvete och jag hamnade i nån slags posttraumatisk chock. Jag mådde inge vidare iallafall. Men nu har jag varit ute i skärgården, kollat på båtar och andats havsluft igen och vi får väl hoppas att det fått mig tillbaks vid rodret igen. Träffade min goda vän Agnes idag också. Vi hade lite djupa analyseringar om livets dimmor och svall, jag önskar att jag kunde varit kvar en stund längre. Men det är bra för själen. Nu ska jag fortsätta i min bitterljuva stämning och se en film eller två. Och vara någon annanstans för en stund. God kväll.

Agnes och Jag i Skottland för över 3 år sen.
Och Agge, när kommer bloggen?

Jävla rapport helvete

Just nu sitter jag och försöker skriva en rapport om hygienens och miljöns påverkan på celler och vävnader med inriktning på stressfysiologi. Tänk att jag ens kunde bokstavera det där. Kan säga såhär, nu har jag suttit i några timmar, kastat diverse böcker och papper hyller om buller, dykt ner i djungeln om diverse hormoner, nervsystem och binjurar. Det är ju det som är så härligt med stress. Oh ja. När jag skrivit klart den här rapporten kommer jag aldrig mer kunna skriva en rapport eftersom jag säkerligen då kommer råka ut för diverse mindre hälsosamma stresskonsekvenser och dö. Jag drunknar i ord.

Jag vill kolla på film. Det är mina nya hobby. Kolla på film. Beställde 2 nya importfilmer från Megastore igår. Får hoppas jag får dom snart.

Nu ska jag skriva lite mer på den där jävla rapporten. Så att jag kan få drunka i nån vacker karls ögon sen...

Kulturella klubben?

Björn och co. fotat av LINA! :)

Har haft en ganska bra och lugn vecka. Tror jag. Vi bestämde oss även för en lugn helg, ganska lugn iallafall. I torsdags var det dags för Björn Gustafsson och packet på Turnén 2008 här på Scandiateatern i Norrköping. Det var himla bra. Björn var otroligt charmig, men Özz var nog allra bäst. Fast iofs var allt en härlig kaka och fasligt kul allting.

På fredagen kom brorsan och diverse anhängare ner hit, oplanerat som vanligt. Hade iallafall en trevlig fredag med dem, jag tror dock att jag var lite för peppad vilket i stället fick resultera i att jag fick en tidig kväll.. så jag missa väl det roliga. Lite typiskt mig.

Så igår hyrde jag och Lina tre filmer, käkade godis och drack lättdryck. Det är nuförtiden en ganska främmande känsla att sitta hemma en lördagkväll och käka godis. Men vafan? Det var ju mysigt. Vi han även gå till skolan och plugga på lördag-dagen, måste väl erkänna att jag är lite stolt över den bedriften. Det blir dock inte så lugnt i veckan, en rapport plus en praktisk examination ska hinnas med.

Annars fortsätter jag i min kulturella anda, kollar på 50-tals film, och så blir det lite filmfestivals-film i veckan, eller hur man nu ska säga..

James och Jag

Här sitter jag i min korgstol och ser James Dean djupt i ögonen. Han är vacker. Jag är trött, eller åtminstone önskar att jag vore det..

Mitt i pluggstressen sitter jag här, och gör ingenting. Det är lite min grej, göra ingenting. Speciellt när man borde plugga. Det är ju så mkt mer effektivt och kolla in i väggen. Jag får inte så mycket gjort just nu som ni kanske förstår. Mitt mellan blodprover, seminarium, grupparbeten, examinationer, uppsatser, ja där står jag och vet inte vad jag ska göra samtidigt som jag ställer mig frågan. Orkar jag? Vill jag?

Jag hörde om en tjej i en basgrupp här om dagen som helt plötsligt fick utbrott och började gråta för att hon inte pallade mer. JAG SKA FAAN HOPPA AV, så sa hon. Och ibland förstår jag henne. Även fast jag mer sitter och kollar på film, stirrar in i väggen, klipper sönder skor eller kanske googlar på "who's dating who".

Inflyttningsfesten var förresten bra, mycket bra. Men det var kanske idag jag insåg att jag inte bara kan festa mig igenom den här studietiden.. det är så mycket mer.. även om jag föredrar att delge er andra med dom roliga bitarna.