24 timmar

Jag har varit på Hus 8 lunch i Sthlm, träffat min "familj" i Åkersberga och varit ute och dansat i Norrtälje. Nu är jag bara hemma, trött, i skogen och måste ta tag i saker imorgon. Det får räcka.

Mina våta sko drömmar...

Idag handlade det om överlevnad, naturligt urval och instinkter - mellandagsreashopping! Jag och Agnes gjorde lite fynd. Bland annat lyckades jag köpa THE shoes, som jag drägglat efter sedan i sommras, men som studielånet aldrig riktigt tillåtit mig köpa. Men nu var dom nedsatta något och jag kunde inte motstå. Är dom inte för underbara? (ovan). Även Agnes använde orden "varför i helvete ska jag alltid vara så skokåt.." och tog med sig ett par hem från Zara hon också. Lite annat blev de också, och sen kom Nella och joina oss med en fika. Bra dag!

Imorgon blir det Hus 8 reunion i stan för lunch. Looking forward..

Kameraexpriment

Kamerans nya ägare anser att kameran har mkt att bevisa. Så kameran har fått jobba hårt. Men här är ett litet bevis på vad dom lyckas skapa tillsammans än så länge; med mkt kvar att lära...

Is.

Jag med rabies och alldeles för mkt hår.

Min fina kusin.

Julbord.

Robert, WTF?

Världens vackraste messy-hair charmör har klippt av sig håret och åkt hem till London... Rob, Rob, Rob.. vad ska man säga. Han har iallafall behållit skäggstubbet, trevligt. Hans lilla haircut lär väl knappast iallafall inte hindra det som är påväg att ske. Nästa Jude Law? Lilla brittiska Rob Pattinson kommer bli stor, mycket mycket stor... and i'll be watching him.

Helt klart veckans nyhet när man inte har bättre för sig.

800 sidor.

En bra bok och en öl. Trevligt? Ja.

Julafton, julafton, julafton. Oh ja. Nu är den över och det är bara att vänta ännu ett år. Det är lite utmattande med julafton, känns nästan som man blir tröttare än av att gå 2 mil. Men det är mysigt, det är det. Har varit ihop med moster, kusiner och en berusad far, som förövrigt var ganska roande efter ha druckit lite av sin egengjorda "mumma".. (hm, ja man blandar typ gin, sockerdricka, mörk o ljus öl. Det var iofs inte så dumt.)

Så vad har jag gjort? Terroriserat halva släkten med min kamera tills dom inte riktigt visste vad dom skulle ta vägen. Jag kan väl erkänna att bilderna kanske inte blev mkt för världen, men själva grejen var ju att testa alla hundrefemtiotre funktioner. Jag har en bit kvar.. eller så skyller jag bara på att modellerna inte ville ställa upp. Ja just, jag fick en Digital Systemkamera idag, en Canon Eos 1000d... really really lovely :)

God jul!

23:e december

Åkte och köpte dom sista julklapparna i Länna idag, Nella hängde med, Nella som jag knappt minns när jag sist såg. Det var så himla mysigt. Det går inte att sluta prata.

Är det verkligen 23:e december idag? Allt går så fort. Jag har köpt mer julklappar än någonsin, fann något slags nöje i det i år tydligen. Längtar efter att träffa alla tjejer i mellandagarna, fika och gå på bio. Najs.

Dawning

Jag upptäckte ett nytt ord idag: Dawning. När jag och Hanna satt och försökte analysera diverse värdelösa vetenskapliga artiklar. Så jag fastnade vid ordet: Dawning. "Dåååååning..." (försöker låta, snobbig, brittisk.) Det är härligt ord "dååååååning..." jag kan inte sluta säga det. Så himla spännande ord. dååååning, dåååvning, dååååååning.........

Sunrise, aurora, daybreak, first light, dayspring, break of day, sunup, cockcrow, break of the day... Är tydligen andra ord för Dawn (Dawn är enligt tyda.se ett föråldrat ord). Föråldrat? Forget it, jag ska från och med nu alltid använda DAWN, typ det bästa ordet. Åt skogen med föråldrat.

Fast i artikelns sammahang stod Dawning enbart för "uppfatta". Vilken förnedring av ett vackert ord. Vet inte om jag kan leva med det.

Okej, det här var en lite väl lång analys av ett ord.

Imorgon tar jag mitt pick och pack och åker till Sthlm, äntligen, äntligen.

Det han inte gå mer än dryga 24 timmar innan ångesten kom tillbaka. Konsekvenserna, av att ha lite roligt och sådär. Alltid ska det gå ett steg för långt. Det kan aldrig överge mig. Klantigt, typsikt, jobbigt. Ta mig härifrån.

Ingen mer än Lisa och Lina vet antagligen vad jag pratar om. Men iallafall.

Det löser sig. Det löser sig. Med en klump i halsen.

Fruktansvärda farofyllda veckan är.... över.

Och låt mig andas. Låt mig glömma allt aktionspotentialer och egenvårdsteorier är. För alltid. Låt mig träda in i skönlitteraturens värld.. och låt mig svepas iväg i den värld där jag hellre vill låta mina sinnen vila.

Be till gud tentan har gått väl! (Fel, synd att jag ungefär tror mer på vampyrers existens än att någon form av gud skulle existera). Jag får be till något annat helt enkelt.

Nu sitter jag i soffan, kollar på film och försöker förtränga rödvinshuvudvärk. Blev in lång natt igår, förfest hos oss, bowling på Hugos och sen efterfest hos oss. Vid 6 tiden började vi somna in.

Dåligt med bilder från helgen måste jag säga, men den här bilden är fin;

Mina flickor är där jag inte är..

Just nu är min älskade 6 vänner; Agnes, Camilla, Bullen, Knark , Nella och Erica på en återförening i Eskilstuna. De är mina pusselbitar, vi är så olika men ändå passar vi ihop. Precis. Vart är jag? Själv sitter jag i min säng, väntar på sömnen, har just läst några kapitel i "Låt den rätte komma in"... Har kanske något att göra med min fascination till blod. Vad vet jag. Mina tre Twilight böcker stäckläste jag ju slut på efter några dagar. Jag blev besatt. (ovanligt.)

Anledningen till att jag inte är med dem är många. Så jag orkar inte ens rabbla upp dem. Men jag är fast på ett äldreboende och i en tenta. Univeristets hemska värld, kan man också kalla det. Jag saknar mina vänner. Vill vara där med dom. Men har man gett sig in i leken får man leken tåla, som någon vis man säkert sa någon gång, kanske en vampyr.

Men jag biter ihop, ger mig tillbaka till tystnaden (kämpar inombords.. lider.) Jag ska fan klara det här. Jag ska klara det här jävla läsåret. Och snart är det över, om 2 veckor ungefär. Otroligt långa två veckor. Jag skulle hellre bestiga mount everest naken. Men jag kämpar, jag ska fan kämpa, så jag får några lediga dagar i jul. Då ska jag träffa er alla.

Ni vet att jag saknar er. Älskar er.

En gång, gjorde vi en pool av duschen. Det gick sådär.

Jag bara kväver mig själv, tillåter mig själv att sluta andas. Vill inte att dagen ska ta slut, för att se morgondagen komma.. passera.. tillslut, försvinna. Jag kapitulerar.

Kan inte världen bara vara lite mer, overklig.

Party night or not party night?

Fredagen var lugn. Jag och Lisa gick till staden för att kolla efter julklappar, köpte väl mest till oss själva erkänningsvis. Vi köpte fina sensuella nattlinen för exempel. Vi fikade på Fräcka Fröken för att tillslut ta bussen hem, ja bussen, pinsamt egentligen. Med tanke på hur kort bit det är att gå. Men ja, vi skyller på at blodsockerhalten var låg.

Sen blev det Idol. Inte något jag gillar överdrivet mycket egentligen men det duger väl. Jag blev trött på det när Lars åkte ut, även om det inte var oväntat kanske och även om han inte passade in vidare i Idol. Men han var en sann konstnär. Så jag personligen hade gärna sätt mer av honom. Sen läste jag, läste länge, läste ut boken rättare sagt... jag behöver nog inte nämna vad jag läste. Känns som det blir för mkt upprepningar i min lilla blogg.

Inte mycket har jag bidragit till världen idag heller, jag, Lisa och Lina tog en fika på Fräcka, vilket var trevligt. Och sen det stora dilemmat.. Festa eller inte festa? Det är frågan. Känner mig inte riktigt peppad för en utekväll, men samtidigt kan jag väl inte sitta hemma ensam och läsa, känns ju kanske lite over the top. Men vi får se vart jag hamnar, Lina är ju extremt envis, så jag antar att jag inte kommer få vara hemma och läsa även om jag så hotar henne med något farligt.

Jag gjorde en dum sak idag. Iallafall tycker min inbyggda moralkärring det. Jag kunde inte sova på hela natten och kände mig som en förstörd trasig människa på morgonen, inte så konstigt kanske. Men jag hade bestämt mig för att va på praktiken halv 8 som vanligt iallafall. En dag klarar man väl utan sömn, eller? Men när jag vaknade, och visste inte riktigt hur kände mig, med strålande huvudvärk och förvirrad över hela min existens. Så jag ringde och "sjukanmälde" mig. Jag får fruktansvärt dåligt samvete av sånt här och känner mig som en ytterst dålig människa. Men jag på något sätt drog en gräns för mig själv och vägde förlusterna eller konsekvenserna över mitt handlande, vilket jag kom fram till att det inte skulle bli några. Förutom att jag kommer känna mig lite illa till mods nästa gång jag går dit, möjligtvis.

Jag försöker lära mig att släppa greppet om ångesten lite.

Tänkte gå till stan snart för att skingra tankarna. Och möjligtvis hitta några julklappar.

Hunting for beauty

Jag och Agnes. Fredag 28 nov 08. Sthlm.Fotograf; Samuel Lebert

Är det bättre andra gången?

Jag citerar: "Jag kom nyss hem efter att ha varit på bio med Lisa och Sandra. Vi har alla väldigt olika filmsmak så det är alltid svårt att välja vilken film vi ska se. Men Sandra lyckades med sin övertalningsförmåga övertala oss till att se filmen Twilight. (Vilken hon redan sett på bio förra veckan). Dom som känner Sandra vet att det är normalt för henne att se en film minst tre gånger." (från Linas blogg)


Ja visst ni, så är det nog. Jag förnekar inte. Lina har normalt sett inga höga förväntningar på mina filmval. Men jag tror hon börjar gilla min genre, eller den filmgenren hon aldrig tidigare upptäckt. Tillslut kom det; det officiella erkännandet; "-den var faktiskt bra, asbra faktiskt. Ja gud ja, så bra var den." Och sen börjar jag kolla upp statistiken, att Lina faktiskt gillar dom flesta filmer jag "tvingar" henne att se, även fast hon fortsätter vara skeptisk. Börjar hon lita på mig nu?

Aftonbladet recenserar: "På det stora hela är det mycket som är snyggt i ”Twilight”. Inte minst vampyrerna – som osar av det sex det aldrig snackas om (eftersom detta är en ungdomsfilm). Soundtracket är stämningsfullt, miljöerna är vackra och kärlekshistorien är ovanligt köttig för att handla om tonåringar."

Jag kan inte ro för det, men jag vill bara ha mer. Jag känner mig som en besatt 15-åring, och jag försöker att inte luras av det uppenbara. Men dom vinner tillbaka mig, om och om igen. Och jag kan inte mer än erkänna att jag är förlorad i vampyrträsket, så illa, att jag är beredd att ta en nattpromenad i skogen och vänta på min bleke prins.

"New Moon", uppföljaren kommer 2010. (och ja, jag ska börja läsa böckerna nu..)

Tisdag 15:32

(Bild på mig o Agnes fr fredagen. Foto: Sam)

Önskelista: Digital Systemkamera
Vore trevligt det.

Nu: kolla på senaste Heroes avsnittet
Sen: gå å bio?

Nu har jag överlevt en helvaken natt och en tenta

Min Stockholmsdagar har passerat snabbare än vad jag kunnat föreställa mig och igår kom jag tillbaks till Norrköping, fina lägenheten och tjejorna. Toppen, förutom att timmarna inför tentan började bli knappa. Jag var inget vidare trött och satt och pratade med min vän Paula på msn som också skulle tenta. Vi insåg att det inte var någon idé att gå och lägga sig när man kunde plugga natten lång. Så hon kom över, vi åt blåbärspaj och drack kaffe hela natten förutom 2 timmars fagra powernapning. Med känslan över att vara halvt bakfulla släpade vi oss till tentan vid halv 8 och harvade oss igenom 4 timmar av febrilt skrivande. Jag tycker väl att efter 4 h borde jag fått ned något på det förbannade pappret. Den som lever får se.

Stockholm gick snabbt, hann med en uterunda på söder med Agnes, plus hennes bror plus diverse andra. På lördagen shoppade jag Canvastavlor på Ica Maxi med mamsen och var på middag med gamla grannar på kvällen. Drack romglögg och åt pepparkakor med mögelost. Delikat. Men ledigheten är borta lika snabbt som den kom och imorgon är det praktik igen. ENOUGH!

Bilder will come så fort fotograf Samuel leverar dem...

Kärlek
S

Vacker vampyrpojke

Det verkar ha blivit lite av en tradition för mig och Agnes, vampyrfilm, när den är som allra bäst (?). Idag gick vi en runda på staden på julklappsjakt, vi hittade dock inga julklappar men jag hittade iallafall en kjol till mig själv. Men som ni kanske har märkt så är det inte riktigt min grej att fotografera mina senaste klädinköp. Men det kanske händer en vacker dag när jag känner för att bli lite mer ytlig. Men just nu är jag djupt ner i drömmarnas träsk, eller horisont kanske. Vi avrundade iallafall det hela med kinarestaurant och en flaska mousserande rosé och en liten man som verkade älska fylla på våra glas gladeligen. Lite fnittriga efter 2 glas vin blev vi så otroligt spontana och bestämde oss för bio i samma veva och det ville nog ödet också. Vår film började fem minuter efter att vi kom dit, perfekt.

Vi såg iallafall Twilight, det var väl inte så mycket snack om saken, jag hade väl "hört" att den var bra någonstans ifrån. Och det var den. Den var fantastisk faktiskt, mer än vad jag förväntat mig. Och jag har nog ganska höga krav på filmer nuförtiden. Jag erkänner det själv, jag har blivit en riktig nörd, en riktig filmnörd. Jag skulle utan tvekan passa bra i ett par stora. 50tals brillor ala svarta bågar. Men nog om det..

Jag blev djupt förälskad i filmen, och man sveptes med i nån drömvärld som liksom ändå kändes realistisk. Den var vacker, mystisk, romantisk. Jag vill se den igen. Efteråt var både jag och Agnes lite tagna med ett hopp om att vi skulle kunna leva ett liknande liv, spännande och mystiskt. Men samtidigt med lite sorg över att det troligtvis aldrig skulle hända oss...... eller vem vet vad som finns i skogarna ute på Dyvik?

Pick me up or leave me to die

Aldrig har väl allt annat känts så intressant. Youtube, bloggar, Aftonbladet, facebook... ja till och med mailen. Ja, till och med skolmailen. Aldrig är det så intressant som när man SKA PLUGGA. För tentan närmar sig... måndag, måndag, måndag. Tiden går alldeles för fort när man inte får något gjort. Jag drunknar i ord och kvävs av meningar, som snurrar runt, passerar någonstans förbi det som kallas hjärnan och hamnar hopplöst på golvet någonstans. Som post-it -lappar som vägrar fastna på väggen trots flera försök att trycka, trycka, trycka fast dem, men dom faller ner, återigen, och jag orkar fan inte plocka upp dem.

Jag köpte en ny jacka, kappa, jacka, whatever idag. Imorgon ska jag på begravning, och sen träffa Agnes i stan.

Pop Art Studio

Jag försöker tagga satan för att orka plugga lite imorgon. Får se om jag lyckas.

I samma gamla anda...

Breakfast at Tiffany's (1961)
Klassiskt och vackert. Alla bör ju kanske se Blair i Gossip Girls favoritfilm, om man har lust.

Broken souls and snow

En veckas ledighet i Stockholm. Äntligen, jag sitter på tåget och lägger diverse praktik och bekymmer bakom mig en stund, för att, försöka plugga. Hur nu det ska gå ja. Jag har tenta på måndag på hela termin 2. Är det inte det ena så är det det andra. Praktiken har i alla fall börjat flyta på bättre och bättre, så det känns faktiskt bra. Men nu har jag varit där många dagar i rad och börjar bli riktigt trött. Jag längtar efter mammas mat.

Det känns dock konstigt också att vara borta 1 vecka i sträck, kommer sakna mina roomies Lisa och Lina. Det blir liksom lite tomt i vårat hus om en saknas. Men jag är snart tillbaka tjejor. Jag hoppas ni klarar er. Lina som påstår att jag så gärna vill ”fixa” trasiga konstnärsstjälar när jag varje gång skriker att jag vill ta hem bland annat mr. Dean genom tv-rutan och ”ta hand om honom”, men nu är det inte jag, utan Lina som sitter där med en trasig konstnärssjäl och jag hoppas ni håller ställningarna där hemma.

Kärlek.
/S

Agnes

Blandade dagar, blandade känslor, blandade ting. I fredags flydde jag från livet, praktiken, mark utan snö och hamnade med Agnes framför en brasa mitt ute i ingenstans. Jag gillar ingenstans och Agnes, det kan egentligen bli allt - riddarhistorier, drömmar om resor eller bara djupa reflektioner om livet alla små kurviga vägar. Det är alltid kort och intensivt på något vis när jag och Agnes träffas, typ som att ingen av oss någonsin har någon tid, men när vi väl får någon tillsammans, ja, då utnyttjar vi den.

Jag lider mig igenom praktiken för att kanske få en ljusare framtid. Men emellantid känns vägen alldeles för lång.. och jag alldeles för svag..

En bra film om film

Det var ungefär som att bestiga Mount Everst i hårt väder. Men tillslut så fann jag den, FILMEN. Som jag letat hela världen över, ungefär. Ni som känner mig vet att mina absoluta favoritskådespelare heter Franco, Dean, Depp och Ledger. Tänk er då combon där James Franco spelar James Dean i en film om hans liv? Det var ju iallafall något som jag var tvungen att se. Om jag än så var tvungen att förlora mitt liv på kuppen.

Filmen heter iallafall kort och enkelt "James Dean" och man kan lägga till "the true story" om man vill och den spelades in 2001. Men jakten på denna film visade sig va så mycket svårare än vad jag någonsin kunnat tro i mina värsta mardrömmar. Den har (av någon anledning som jag inte förstår) slutat tillverkas och går inte ens att få tag i på utländska sidor, som t.ex amazon.com. Ja, då förstår ni kanske mitt problem när jag i min vildaste frustration var tvungen att se den.

Men jag fick tillslut min fairytale ending och LoveFilm räddade mitt liv. Jag fick ett presentkort från adlibris om att prova lovefilm gratis. Och där fanns min film.

James Franco gör ett skådespelari på hög nivå i en tolkning av Dean som ingen annan lyckats med (ja, jag har försökt se andra men dom var så värdelösa att jag inte ens kunde se klart dem, det var liksom skam för filmhistorien). Jag är mållös. Så får ni någon gång chans att se den här filmen, gör de.

Lev! (citerat från Linas lärare Stefan)

Lite gala, lite blåa smurfar, lite halvnakna män och lite annat...

Vi i festeriet som var arrangörer för filmfesten i lördags var ju såklart också utklädda, till smurfar (utan mitt medgivande) men vad gör man inte när gruppen redan bestämt sig för en sak. Jo, man gör som dom säger.

Låt mig presentera lördagens lilla freakshow av hög kvalité:

Lisa är söt i en konstig hatt.

Janis och en blå (fläckig) jag i något som skulle kunna tas för fylle-deeptalk.

Vet inte vad som hände här riktigt.

Paula snodde ett par rosa skor från en rosa karl. Hon ser nöjd ut.

Alla älskar manlig kärlek. Speciellt naken sådan.

Jag och Lisa och Clapboardsen, kreativt skapade av mig.

Förfest hemma hos oss.

Lisa och Hanna.

Smurfar i mitt rum, ovanpå varandra.

Min mystiska sjukdom

Jag har typ varit förkyld i över en vecka. Lite smått hes bara ni vet, inte sådär att jag känner mig sjuk. Sen har jag fått ont i lymfkörtlarna under armarna, vilket jag typ aldrig någonsin har haft trots värre infektioner. Och nu, har jag fåt utslag på ryggen, typ nått slags eksem, som kliar utav bara helvete och dessutom gör ont som fan. Ursäkta språket, men faaaaaaan vad jobbigt det är. Själv drog jag slutsatsen att det kanske var rävskabb, men jag tror det är fel. Dags att slå upp i läkarlexikonet och se vad det är för dödligt.

Faaan döda mig.

Tisdag, onsdag, torsdag, lördag...

Jag har fått klagomål för min dåliga inspiration den här veckan? Så jag får väl ta och komma med diverse dåliga ursäkter. Nej, det orkar jag inte.

Här sitter jag och är allmänt bakis mest, reser jag mig känns det som huvudet dödar mig. Konstigt. Jag brukar aldrig ha "bakis-huvudvärk". Vi var ju fest arrangörar igår på Kårhuset tillsammans med ett annat festeri. De blev bra. Vi hade Film-tema. Ska uppdatera med bilder så fort Lina får in dom i datan. Innan vi gick dit hade vi även förfest här hos oss, vilket var himla trevligt..

Har ju börjat verksamhetsförlagda utbildningen nu i veckan som den så vackert. Det har varit ganska jobbigt eftersom jag är tvingad att gå upp tidigt för att ta bussen, fast det egentliga problemet ligger väl i att jag inte kan sova. Så det är lite slitsamt. Praktiken är iallafall på ett äldreboende, och det är väl trevligt att fördriva tiden där, förutom att jag jobbat med det i över 1 år redan...

Photos to come!

Här sitter jag i natten och försöker sova. Tror ni det går bra? Svar: negativt. Och imorgon ska jag upp tidigt eftersom min praktik börjar. Ska bli spännande men lite nervöst, första problemet är hur jag ska hitta dit och Östgötatrafiken och jag är inte riktigt vänner ännu. En sak är säker; trött kommer jag vara iallafall..

Vad ska man skriva i en blogg egentligen? Vad är det egentligen som är intressant att läsa om? Eller så kan man ju bara skriva för sin egen del..

Jag borde kanske börja skriva en roman på nätterna istället.

Håll blicken, på målet.. stadigt.

Denna gråmulna dag har jag inte tillfört världen mycket, inte mer än några kronor till kassan på Hemköp i mitt inköp av lite nötter, som förövrigt fick bli dagens middag. Jag har bosatt mig i mitt rum i nån slags dvala.

Livsglädjen och inspirationen till havet känns väldigt avlägsen just nu. Det känns som om vintern kommer bli lång, mycket lång. Men bakom alla univeristetssalar i grått, alla termer i djupaste medicinsk terminologi och ett antingen utråkande eller för stressande vardagsliv, studentliv, som svävar mellan böcker, bibliotek och trista byggnader så finns det där någonstans. Undanstyvat och uppplockat på torra land istängt i ett garage för att överleva den kalla årstiden. Drömmen. The Dream med stort D. Det är nu det gäller att inte slänga ut alla sina sparade pengar från sommaren på någon värdelös klänning som jag ändå bara lär bära en gång. Det är nu det gäller, att inte tappa fokus på den egentliga drömmen, det egentliga målet.

Det finns metoder för att klara sig, för att behålla inspirationen och inte låta kaptitalet försvinna lika snabbt som snön smälter. Så jag läser. Jag läser om gänget på www.runtjorden.com som nyss givit ut en bok. "Alla sa vi skulle dö" heter den. Och den är välberättad, och inspirationsgivande och ger mig hopp om att det kommer ännu en sommar som ska bli min. En sommar då jag ska ha en båt och ge mig ut på mina första äventyr, om än så bara i Stockholms skärgård...

Nu är det shoppingförbud som gäller. Nu ska jag aldrig mer tappa fokus, på målet med stort B.

Sveriges bästa Vampyrfilm?

För jag minns aldrig att jag har sett en svensk vampyrfilm, tills nu. Jag och Agnes gick på bio och hade mysigt igår, eller mysigt och mysigt. Vi såg den omtalade, kritikerrosade "Låt den rätte komma in". En svenskproducerad skräckromantisk film på, ja, svenska. Det hela kom nästan som en chock i vad jag trodde var svensk film. Det hela handlar om en pojke i 12års åldern som är mobbad och en flicka, en väldigt mystisk flicka. Det hela känns ganska realistiskt, flickan måste ju på något sätt överleva, pojken hittar en vän. Det är nervpirande, det är blod och det är kärlek. Kanske inte kan bli bättre egentligen? För att vara en svensk film så chockerar den, den är annorlunda, mycket annorlunda och det är ingen som helst censur.

I have to be an actress or I'll die.

Idag klarade jag min praktiska muntliga examination. Trots något slags psykos liknande tillstånd dagen innan. Men nu är den gjorde, jag klarade den och det gick skitbra. Tror det hade mkt och göra med att jag inte fick "Hitler" som examinator faktiskt... Så det gick bra, bra... Tillbaks på spåret igen.

Fick till uppgift att sätta en PVK, en lite spännande sak. Lite av min favoritsak eftersom det är massa pill och blod (okej, massa var kanske en ganska stor överdrift, men iallafall.) Det svåra med själva examinationen är väl egentligen inte att sätta PVK:n, utan alla hundrafemtioåtta andra grejer som man ska känna till, lagar, komplikationer, hygienprinciper och faktum att man även ska prata till en docka (som dessutom i detta fall bara var en arm)...

Slutpratat. Snart kommer Agnes och vi ska hitta på något mysigt.

Tankar om TV

Det finns bara två serier som jag följer slaviskt just nu. Så slaviskt att jag varje tisdag laddar ner dem på morgonen för att kunna se dem på kvällen (nej, det går inte snabbt med mobilt inte.) Det är Gossip Girl och Heroes. Heroes har ju äntligen kommit tillbaka efter nästan ett års uppehåll pga strejken. Även GG säsong 3 är ju på gång, och det är mycket spännande och intensivt och inspirationsgivande. Jag skulle också vilja gå till skolan sådär snygg och uppklädd varje dag, men bara man drar på sig en klänning här på univerisitet så känner man sig lite överklädd, nästan. Inget Upper Eastside här inte. GG ger mig även mkt stor inspiration till att börja sy igen, sy, sy, sy... fina klänningar. Fast när ska man ha på sig dem? På kårhuset? Eller iofs, någon gång måste det ju bli lite stil på Norrköping. Bäst att slå slag i saken. Vackra pojkar finns det också flera i GG, här i huset är favoriten Chuck, inte för att han är snygg kanske, mer för attityden. Men det finns inga Chuck i Norrköping heller. To bad.

Halloween och alla vålnader

Det var kul, vi var på sittning och sen dansade vi hela natten.. Mötte en hel del kusliga gestalter. Jag väljer att presentera helgen i bilder i stället;

En söt tablettask dök upp men tydligen verkade det inte som om alla ville att lakritsfigurer skulle springa omkring fritt den kvällen.

Sweeney Tood's dotter var där..

.. och blev tilltyglad av en konstig mörk spetsig gestalt (??)

Kan det ha varit av denna sköna dam, följd av sin sköna vampyrvän?

Även Tintin var där med sina vänner (även om Tintin verkar vara ute och rasta Milou just här.. hm..)

Ghostbusters höll alla spöken och vålnader borta den kvällen.