Måndagsångest på ett annorlunda sett

Jag har inte måndagsångest för att det är första dagen på en ny vecka den här veckan. Utan snarare för att imorgon är sista dagen på veckan. Imorgon åker jag till Sthlm. Veckan känns alldeles för underligt kort, och det känns, ja, konstigt.. Jag hinner ingenting, dagarna bara rusar iväg. Ändå har dagen varit fullspäckad - föreläsning, plugg, gå på stan, fika, ta en öl, möte, gossip girl.. och sen sitter jag här. Hinner man inte mer på en dag? Jag blir typ rädd.

Jag har typ ångest för att åka härifrån imorgon, det känns konstigt. Det har hänt så mkt på sistone så man blir nästan rädd att man ska missa något. Men samtidigt känner jag mig totalt uppvarvad så egentligen borde jag komma härifrån ett tag. Släppa taget och let it go.

Men på onsdag åker jag till Gotland och får träffa min älskade Camilla. Jag tror det är vad jag behöver faktiskt. Komma ut på landet lite, och försvinna bort för ett tag, bort från anatomi, alkohol, ambulansmän...

... och försöka...

ANDAS!